Gösen trivs bäst i lite större och grumliga sjöar och brackvattensskärgårdar, samt i svagt strömmande vattendrag. Grumligt, grunt och varmt är gösens ideal, då det är en varmvattensälskande fisk. Den jagar delvis genom med hjälp av synen, där den i grumligt och nattmörkt vatten kan "smyga" sig på bytesfiskar. Det gör den med hjälp av sin mycket goda syn, där den har ljusförstärkande skikt i ögonen.
Under sommaren är den mest aktiv nattetid och under andra årstider vid skymning. Som ung lever gösen av fiskyngel och kräftdjur och som vuxen enbart av fisk. Leken sker under april–juni på leriga, sandiga, grusiga eller steniga bottnar med växtlighet på en till tre meters djup. Lek sker även i svagt rinnande vatten. Romkornen läggs i grunda lekgropar där de klibbar fast på underlaget. De vaktas några dygn av hanen. I kustvatten och större sjöar vandrar gösen oftast bara kortare sträckor (de flesta under en mil), men vandringar på över 10 mil har förekommit.
Gösens vetenskapliga namn är Sander lucioperca. Det betyder gäddabborre, vilket också är en direktöversättning av gösens engelska namn.
Gösen är nära släkt med abborren, vilket man lätt anar när man tittar på fenorna och deras taggar. En mindre och också nära släkting är gersen. Gösen har mycket stora och spetsiga tänder, och dämpade färger.
Gösen förekommer allmänt i Vänerns, Hjälmarens och Mälarens vattensystem. I Östersjön finns den främst vid Upplandskusten, i delar av Stockholms skärgård och i Bråviken. Den förekommer dock i skärgårdar från norra Småland till Norrbotten. Sammantaget är gösens naturliga miljö låglandets större näringsrika vatten.
När gösen ökar i ett vatten, minskar ofta mängden abborre, då gösen både äter mindre abborre, och konkurrerar med den om födan. Ibland kan även gäddan minska i antal. Gösen har planterats ut på väldigt många ställen för att skapa bättre fiske, både för sportfisket och yrkesfisket. Det finns ett par gösodlingar i Sverige.
I många vatten har man fiskeförbud på gösen kring leken, då speciellt hannarna kan vara lite väl lättfångade då de ihärdigt vaktar rommen. Likaså är det bra med ett minimimått på 40-45 cm, så att gösen åtminstone hinner reproducera sig en gång innan den fångas.
Hanen könsmognar vid 2-4 års ålder, medan honan könsmognar vid 3-5 års ålder.
Gösen kräver ganska mycket värme och långa somrar för att vara framgångsrik vid leken. I annat fal riskerar ynglen att svälta ihjäl första vintern. Bra tillväxt första sommaren är alltså en förutsättning. En gösunge blir gärna över 10 cm första sommaren. Tack vare sin aptit kan den tidigt på sommaren gå över till mindre, men jämngamla abborrungar som föda. Av dessa skäl är det vanligt att man bara ser gös av vissa storleksklasser, från de år då leken och överlevnaden har varit god. De har alltså naturligt, en ganska rapsodisk lekframgång
Svenska sportfiskerekordet är på 12.0 kg. En ålder av 23 år har konstaterats. I sötvatten har exemplar med en längd på 130 cm och en vikt på 15 kilo fångats.
Vår
| Sommar
|